Mrs Nojjig har gått på semester

Om man ska se något positivt med att vara ledsen över allvarliga saker är att man inte bryr sig så mycket om mindre saker. Saker som jag säkert legat vaken och grubblat över i normala fall känns ganska oviktiga för tillfället. Det känns som att jag skulle kunna säga till folk exakt vad jag tycker och tänker utan att blinka för det är ändå små bagateller.
Har under ganska lång tid känt mig utesluten av en person jag känner halvbra , men vi har ändå träffats nästan varje vecka men oftast i sällskap av andra. Jag har pratat med henne om detta och då ansåg jag att det var utagerat på grund av att hon missförstått mig. Idag gick det upp för mig att hon fortfarande utesluter mig och dessutom pratar om mig bakom min rygg. Det är inte på något sätt okej för mig att hon gör så men jag tycker att hon bara gör sig själv en otjänst, för hennes beteende visar andra hur hon är. Det ligger hos henne, det är hon som av någon anledning inte mår bra och inte klarar hantera olika situationer så därför känner jag mig totalt tom inför henne. Någon dag kanske jag talar om för henne att jag inte accepterar att hon använder mig för att hantera sina problem men just nu är det inte aktuellt. Iofs har jag skrivit om det här så, så mycket betyder det men inte mer.

Har haft fika här hemma idag och sen var vi hos Liam en stund, han fyller 9 år idag. Går tiden sjuuuuukt fort eller? Känns som igår han ville åka i Unnis gil (han bytte ut b:et mot g).
Det var mysigt att vara där en stund. Småttingarna lekte
och vi snackade och slappade.

Imorgon kommer vår lille solstråle MAX och ska stanna HELA helgen, det ska bli mysigt. Som jag nämnt innan är det som om Helen lever kvar i honom och det känns så
På bilden: Liam & Bastian i november -08
otroligt bra när han är hos oss. Vi var på hans skola en stund igår och han verkar ha det jätte bra där. Det ända som är så himla synd är att hans biologiska pappa är en riktig skitpappa som inte på något sätt ställer upp nu och är i Thailand men han sätter sig inte på första planet när han hör om detta, nej, han kommer hem om två månader. Jag menar, va?! Hallå, hur kan man bara bete sig så mot sitt barn.
Okej att han har det bra och trygghet hos oss men han hade chansen nu att visa sig. Nej, han klarar sig nog bättre ft utan honom. Förhoppningsvis inser han vilken underbar son han har och tar vara på det.

Jaja nu är det färdig klagat för denna gången. Hoppas att ni alla får en underbar fredag eller vilken dag nu det är när ni läser detta!

Känner mig ändå ganska okej idag...

Kram från Dunsa